E

Så kom julafton. Den sämsta jag har varit med om.
Min älskade, älskade vän Frida dog, strax innan Kalle Anka.
Hon blev 4½ år.

Frida, jag vill att du ska veta hur oerhört mycket du har betytt för mig. Och alltid kommer betyda. Har man en gång älskat någon så oerhört mycket som jag älskar dig så finns kärleken för alltid kvar, inristad, i hjärtat. Du har lärt mig vad ren kärlek till någon är. Jag kommer ihåg första gången jag såg dig, älskling. Du var så liten att du fick plats i min hand. Redan då hade du din fina personlighet, som du sedan har haft hela livet. Jag kommer aldrig att glömma hur dina glada pip väckte mig varje morgon. Och hur du alltid slickat bort mina tårar när jag har varit ledsen. Du har gett så mycket kärlek till alla i din omgivning och alltid varit glad och kämpat. Jag vet att det sista du ville var att lämna mig, men tillslut gick det inte längre. Du fick en fridfull och fin död Fido, det fick du verkligen. Och jag ska alltid, alltid minnas dig.

Jag kommer aldrig kunna älska något annat djur lika mycket som jag älskar Frida. Hon har varit som en liten bästis för mig. Ja alltså man kan ju inte jämföra henne med människor men hon har alltid funnits där och alltid varit varm och snäll och underbar.
Jag är otroligt ledsen just nu. Men jag vet att hon har det bra. Hon är med Tilda och Farfar nu. I himlen. Jag ska försöka vara glad och uppåt i alla fall. För det vet jag att Frida skulle ha velat.