E

det finns en sak som jag blir så ledsen av att tänka på.
spelar ingen roll hur glad jag än är, hur lycklig jag är.
tanken smärtar alltid att tänka. sorgen trycker i bröstet.
för det fanns något, för länge sen,
som var det enda jag behövde.
jag överlevde allt bara jag hade det.
och nu är det helt förstört.
och jag vet att det aldrig kommer gå att laga.
för man kan inte laga känslor.  eller, det är ungefär som en kruka som har
splittrats. visst. limma ihop den. men sprickorna kommer alltid synas lite.
och själen kommer alltid ha ärr.
du kanske har världens bästa lim.
men krukan blir aldrig lika fin och hel som den en gång var. 

och jag liknar mitt liv med en trasig kruka. 
fan jag ska inte sjunka såhär lågt. 
jag hade bestämt mig för det. 
verkligen. men....
ajaaa...

sommar:



ett helt tråkigt inlägg. usch.