E

Det har gått ett tag nu,
sen allt det där hände.
Egentligen hade det kanske ingen början,
ingen riktig start.
Och saker utan början kan väl inte ha något slut?
Du betydde så himla mycket för mej,
det vet du att du gjorde,
jag hade många andra,
men du var en av de verkligt bästa.
Du betyder mycket för mig nu också.
Men inte lika mycket som förut.
Du har inte förändrats.
Det är bara min syn på dig som har det.
Vi var lite yngre,
jag såg nästan bara ljus,
nu har jag tydligen fått mörkerseende också.
Jag ser igenom dig.
Ser alla dina sidor.
Inte bara de ljusa glada.
Jag ser de mörka falska också.
Även om det var bättre mellan dig och mig förut,
så är jag glad att jag har upptäckt det i tid.
Att du verkligen inte är den jag trodde.
Nu vet jag när du spelar,
jag vet när du är falsk.
Jag är egentligen inte förvånad.
Bara besviken.
För jag vill verkligen ha kvar,
den perfekta bilden av dig,
du som aldrig gjorde något stort fel.
Du som alltid var så bra.
Även om vi har tagit avstånd från varandra,
eller jag från dig,
så kommer ändå alltid vara,
en hjälte för mig,
För du hjälpte mig verkligen
och fick mej att må bra,
och du formade mig faktiskt,
till den jag är idag.
Tack för alla minnen,
tack för dessa år
du har gett mig mycket lycka,
men nu på senaste tiden mest bara sår
 jag hoppas att du förstår
att den här texten handlar om dig
och att du kanske kan ge
en förklaring till mig.

Varför blev det såhär?