*

Ingen hör när han skriker,
de är döva för hans ord.
Ingen förstår, att de sviker,
fastän han har dukat upp ett stort, öppet bord.
Ingen ser det svarta mörka,
som hans klara ögon tynger.
Ingen känner känslan,
av att någonting är fel.
Ingen läser på hans läppar,
att hans hjärta är trasgt,
och ingen,  
försöker göra honom hel.
ingen känner doften,
av hans brinnande själ,
och ingen förstår, att det är hans sista farväl. 

Vi skapades med sinnen,
för att kunna förstå.
världen är kanske skrämmande,
men vi borde kunna se ändå.
Att möta någons blick, kan rädda liv
att känna en så stark känsla, som man borde kunna skära i med kniv.
På andra sidan huden, finns ett öppet hav
det blåser, stormar, blixtrar
men ingen känner av.


 
God morgon. Eller god förmiddag kanske. Såntdär ägar jag mig åt när jag är sjuk- skriver dåliga diker...:P 
Det här är sååååååååå tråkigt jag spyr. Bläää jag hatar att vara sjuk. Jag är yr.   

haha jag kollar på kitty och hollywoodmysteriet. den är ju najs. haha naaat dålig. blööö- otroligt läskig. nästan så man kissar på sig.  hehhhohoho. nyss dök en läskig gubbe upp i rutan. scaaaary. nää, nu ska jag skriva en låt. hehe... puss
      

to you

I've thought much of the recent past.
I've thought about you.
You've been in my mind most all the time, 'cause now, it really hit me.
I need your support. And I need to hear your voice.
Sorry I've never said "the three words" before, but I'm shy, although it is not at such a great consolation.
The words have never touched on my lips before, I am afraid to express them, I think.
But today, it's so obvious. Because I know you need to hear them, as much as I need to hear them from you.
You should know that,
I love you.


Till dig

Jag har funderat mycket på senaste tiden. Funderat på dig. Du har funnits i mina tankar mest hela tiden, för nu har det äntligen slagit mig.
Att jag verkligen behöver ditt stöd. Och att jag verkligen behöver din röst. Förlåt att jag aldrig har sagt "de tre orden" förut, men jag är ganska blyg, även om det inte är till så stor tröst. Orden har aldrig snuddat vid mina läppar innan, jag är väl rädd för att uttala dem. Men när jag tänker på det idag så är det så  självklart. För jag vet att du behöver dem. Så tack för allt, tack för mig. Du ska veta att,
Jag älskar dig.

**

Soon a year has passed, but I still do not understand what happened. My heart spasm when I think back. We walked together hand in hand you and me. But you left me facing an uphill. In the hard began. I was alone with myself. Panicked. I need you, try to understand. I'm trying to think out what happened, there are others who listen to me. But in the weak moments, my thoughts are directed at you. I miss you.

RSS 2.0